i efterhand känns allt som en dröm.

någon annanstans

hela tiden det brummande ljudet från fläkten.

här låter tåg som dragspel och element som popcornmaskiner,

han går runt i tights och bjuder på pussar i nacken.

det finns inga måsten här.

all tid har väckt mitt bokslukarjag ur den sedvanliga terminsdvalan, följaktligen går tiden mest åt till att läsa böcker och att tänka på böcker som ska läsas. på dagarna sitter vi på caféer, dricker kaffe och går i bokaffärer. på kvällarna tittar vi på klassiska kulissfilmer från förr.

han sjunger för sig själv och knäpper skjortan,

nu är det dags att gå till bussen.

poplycka#2

håkan hellström på vega i fredags, utan tvekan topp fem bästa händelserna i år och klart konserthöstens höjdpunkt. jag har fortfarande inte ord att beskriva hur bra det var och gårdagen var mest ett dimmigt, euforiskt poplyckerus av bästa sorten.

vi får se när jag landar, förhoppningsvis inte förrän flyget landar i san francisco efter jul.

idag fick jag höra av en vän att jag var en av de mest impulsiva i hans närhet. det var fint att höra, speciellt när det känns som att man stått stilla ett tag.

när man balanserar på en fot i verkligheten, när man inser saker som sårar, när man minns saker som gör en glad, oväntade händelser, bra och dåliga, när man arbetar för mycket, när man slappnar av för lite,

när man önskar att man bara kunde leva i en dröm.

när man inte förstår varför man måste vara så långt borta från någon man tycker så mycket om, när man är mellan allt och ingenting,

när man har för lite tid.

när man bara vill vara ledig, ett litet tag.

okej, nu har min kaffekokare gått sönder också. med andra ord har två av de saker som aldrig få hända hänt. kanske sämsta veckan någonsin.

dagen jag aldrig ville uppleva

idag vaknade jag upp i ett kallt sverige, högervindarna blåser för fullt och ett främlingsfientligt parti tar plats i riksdagen. jag nyper mig i armarna och försöker vakna upp ur denna mardröm, det kan inte och får inte vara på riktigt. det bara får inte det.