poplycka#2

håkan hellström på vega i fredags, utan tvekan topp fem bästa händelserna i år och klart konserthöstens höjdpunkt. jag har fortfarande inte ord att beskriva hur bra det var och gårdagen var mest ett dimmigt, euforiskt poplyckerus av bästa sorten.

vi får se när jag landar, förhoppningsvis inte förrän flyget landar i san francisco efter jul.

idag fick jag höra av en vän att jag var en av de mest impulsiva i hans närhet. det var fint att höra, speciellt när det känns som att man stått stilla ett tag.

när man balanserar på en fot i verkligheten, när man inser saker som sårar, när man minns saker som gör en glad, oväntade händelser, bra och dåliga, när man arbetar för mycket, när man slappnar av för lite,

när man önskar att man bara kunde leva i en dröm.

när man inte förstår varför man måste vara så långt borta från någon man tycker så mycket om, när man är mellan allt och ingenting,

när man har för lite tid.

när man bara vill vara ledig, ett litet tag.

okej, nu har min kaffekokare gått sönder också. med andra ord har två av de saker som aldrig få hända hänt. kanske sämsta veckan någonsin.

dagen jag aldrig ville uppleva

idag vaknade jag upp i ett kallt sverige, högervindarna blåser för fullt och ett främlingsfientligt parti tar plats i riksdagen. jag nyper mig i armarna och försöker vakna upp ur denna mardröm, det kan inte och får inte vara på riktigt. det bara får inte det.

det enda jag tänker på är utlandsstudier, canada och min ansökan.

sen sist

motgångar, framgångar, avstånd, popkonserter, personlighetstest, stringhyllor, cykelstrul, sjukdagar under täcket. jag blev äldre, skolan började och jag insåg att jag trots bristande tidsinsikt faktiskt klarat av sommarens åtaganden.

nu gör jag bokomslag och typografiövningar samt funderar på framtiden, valet och utbytesstudier.

poplycka

alltså.

ikväll ska jag se belle and sebastian. ju mer jag tänker på det, ju mer känns det. överallt. i magen. i armarna. i benen. mest i magen. det är som hundra tusentals ballonger, miljontals såpbubblor, femtiofem studsbollar, ja, ni fattar. popglädjen bubblar i mig.

det känns som att jag är femton igen och ska se ett av mina favoritband för första gången. eller andra. eller tredje. eller fjärde för den delen. men de flesta banden har checkats av, iallafall de som är viktiga. på riktigt. utom, ja precis, belle and sebastian.

euforin är obeskrivlig.

på väg

9:55, alvesta

"vi kommer bli stående här i alvesta ett tag. detta för att vi har fel på ett lok och inte kan köra vidare. för närvarande vet vi inte om det finns något annat lok att tillgå. vi återkommer när vi har mer information"

14:06, gnesta (?)

"som ni märker har vi stannat utanför gesta. detta på grund av ett signalfel. vi får se när vi kan åka vidare"

hej sj!

höstkänslor

tillbaka i malmö efter ett par veckor i exil. istället för det soliga sommarmalmö jag lämnade möts jag av en välbekant kyla i luften, löv på marken och en svag antydan till färgskiftningar i träden. kalla det sensommar om ni vill, vi vet alla vad som snart kommer.

början på hösten innebär för mig svindlande frihetskänslor och lyckorus. det är som att jag återupplever känslan av att flytta hemifrån varje slutet-av-augusti, som att varje ny hösttermin lovar nystarter och förändringar. att den här hösten ska jag glömma allt dåligt, bara fokusera på saker som gör mig glad, baka mer bröd, dricka mer te, se mer film, fotografera mer, äta fler kanelbullar, träna mer, sparka fler höstlöv och sticka fler mössor.

höstterminens start är för mig som nyårsafton för andra, höstlöften som nyårslöften. någonstans vet ju jag också att inte heller denna höst kommer föra med sig obegränsat med tid och en rosaskimrande vardag.

men samtidigt, varför inte? god ny höst!

288.

idag

augusti. en växande klump i magen. om nio dagar är sommaren slut och jag förbereder mig mentalt för en mörk höst med vissa ljusglimtar.