poplycka

alltså.

ikväll ska jag se belle and sebastian. ju mer jag tänker på det, ju mer känns det. överallt. i magen. i armarna. i benen. mest i magen. det är som hundra tusentals ballonger, miljontals såpbubblor, femtiofem studsbollar, ja, ni fattar. popglädjen bubblar i mig.

det känns som att jag är femton igen och ska se ett av mina favoritband för första gången. eller andra. eller tredje. eller fjärde för den delen. men de flesta banden har checkats av, iallafall de som är viktiga. på riktigt. utom, ja precis, belle and sebastian.

euforin är obeskrivlig.